Hämta lilleman

Lite röda i skinnet återvände vi med båten idag, en dag tidigare än vi tänkt oss, för det var molnigt och skulle så förbli under både torsdag och fredag.
   
Vi märker att vi varit otroligt bortskämda med bra hotell här i Ho Chi Minh City, med fantastisk frukostbuffé och stort urval. I Vung Tau fick vi nöja oss med en omelett och några skivor rostat bröd med smör på. Kaffet var omöjligt att dricka, sött och konstigt parfymerat, så det fick bli nescafe på rummet efter frukost. Personalen ville hela tiden gulla med lilleman och stod och hängde runt vårt bord. Vi försökte till en början att vänligt ignorera dem, men de uppfattade inte vårt ointresse, utan vi fick övergå till diskreta avvisningar.

Lilleman gör framsteg varje dag, tycker jag. Han har en väldig aptit och äter flera portioner gröt varje dag. Däremellan blir det modersmjölksersättning som lätt slinker ner det med!

Han är oftast go och glad, utom när han inte får gå och lägga sig i tid och blir övertrött, men då får jag ju skylla mig själv... Jag har väl snart lärt mig att följa hans rytm, det lär ju få vara det som styr ett tag framöver!

Vi är så glada för vi har fått klartecken att det finns plats för oss på flyget hem på lördag!!
Jag ringde till Air France kontoret i Ho Chi Minh City på förmiddagen, men de meddelade bara att de kan ge besked tidigast två dagar före flight. Samtidigt har det fantastiska Resebolaget i Halmstad, som fixade biljetterna från början, bevakat flighterna åt oss, och alldeles nu läste jag mailet där de skrev att vi är preliminärbokade på flighten på lördag, jag behöver bara bekräfta. Och visst - bekräfta gjorde jag med en gång!!!
Så om allt går som det ska, och vi inte blir ombokade som vi blev på vägen hit, kommer vi att vara på Landvetter på söndag 2 mars kl.11.45. Vi förväntar oss Stora välkomstkommitten!!!

Igår kväll när vi skulle gå och lägga oss, fick vi syn på en barnsäng som stod runt hörnet från vårt hotellrum. Den var lite bred, så troligtvis har hotellpersonalen försökt få in den i vårt rum, men inte lyckats. Efter lite trixande och fixande, fick vi i alla fall in sängen på högkant. Sedan fick personalen springa och hämta en madrass, filtar och lakan. Så hjälpsamma! Madrassen fick vi vika på tre om den skulle få plats, det blev så mjukt så att lilleman knappt kunde röra sig i sängen. Han sov sådär inatt, men var ändå pigg och glad kl.5.30!

Idag har vi njutit av sol och bad. Till och med Lilleman har legat vid poolen, fast i skuggan forståss!! Han sov en stund under soltaket, men tjongade i näsan i solstolen av trä, så han blev ledsen och vaknade.

Idag har vi haft en lugn dag på hotellet och går bara och väntar på att få åka ut till havet imorgon. Vi åkte upp en sväng till poolen på taket alla tre, trots att solen inte sken. Lilleman somnade i skuggan av parasollet, men det var nog ändå lite för varmt. Hoppas att det blir lite mer vindar och behagligare temperatur under dagarna som kommer.

Vi hörs igen när vi har kopplat upp oss på det nya stället!

Strax efter frukosten (som för övrigt smakade alldeles utmärkt - nu är vi av med magsjukan) begav vi oss till city och Air France kontoret, för att försöka boka om vår hemresa. Det visade sig inte vara alldeles enkelt. De tre alternativen som vi har att välja på (lördag, söndag eller tisdag) var dessvärre helt fullbokade. Vi blev uppsatta på väntelista, så vi måste ringa med jämna mellanrum och höra hur det går. Lite tråkigt, tycker jag, för jag börjar längta hem! De försökte dessutom ta ut en avgift på 100 euro per biljett, men jag kontaktade vår resebyrå i Sverige och de sa att så skulle det inte vara!

Vad tycker ni om deras elledningar, förresten? Såhär, och ännu värre ser det ut över allt.


På eftermiddagen följde mr H med mig till passpolisen, för att hämta ut lillemans vietnamesiska pass. Han var rund om kinderna på passfotot, säkert taget för flera månader sedan, men han ska ju snart bli svensk medborgare så passet kommer väl inte att användas fler gånger. Det är i alla fall bättre än det terroristfoto som jag har i mitt pass...
Efter passpolisen åkte vi till svenska konsulatet för att lämna in passet tillsammans med kopia på inresetillstånd. Detta skickas nu till ambassaden i Hanoi, som utfärdar visum. Detta beräknas vara tillbaka hos oss på fredag. Jag tyckte nog att mr H flörtade lite med damen på konsulatet, kanske en liten fling på gång... Han hade svårt att slita sig från kontoret, och sa något precis innan vi lämnade kontoret, kanske en hemlig rendezvous... haha, man kan fantisera ihop vad som helst när man inte förstår vietnamesiska!


Idag har vi också fått hjälp med att boka hotell vid kusten. Vi åker med båt längs floden ut till Vung Tau på söndag, ett populärt ställe även för de lokala stadsborna, så det var fullbokat över helgen. Vårt hotell heter Cap St Jaques och verkar väldigt bra. Skulle man inte nöja sig med havet, finns även pool. Här stannar vi åtminstone till fredag, men lyckas vi inte boka om hemresan kan vi stanna längre.
  

Jag tror att det kan bli skönt att lämna den hektiska staden, här blir vi nästan isolerade på hotellet pga lilleman, även om han är helt otroligt snäll och go, han till och med äter i sömnen:

Ja, då var torsdagen till ända, en dag som jag spenderat i sängen... Jag har varit ordentligt förkyld några dagar, men igår kväll fick både jag och Katarina magsjuka dessutom, troligtvis något vi ätit. Vi spelade rundpingis mellan sängen, toan och lillemans nappflaska hela natten - tur att vi har Alcogel att descinficera med!
Lyckligtvis är lilleman fantastiskt snäll, han sov i princip hela natten, men gnydde lite när han ville ha välling, och åt sedan sovandes.
Katarina piggnade till lite snabbare än jag, så hon har fått sköta det mesta idag, själv har jag snörvlat och sovit.
Nu har vi beställt upp kvällsmat via roomservice, får väl se om vi kan få i oss något...

Imorgon ska vi försöka boka om våra biljetter. Alla papper ska var klara senast fredag om en vecka, så om det finns plats på planet kommer vi att vara hemma på Landvetter nästa söndag kl.11.45. Hoppas, hoppas!!

Då är vi tillbaka på hotellet i storstan igen. Jag sitter med en mycket livfull son(!) i famnen, och Katarina är ute och handlar diverse förnödenheter. Det är så otroligt många intryck som mött oss de senaste dagarna.

Resan till Rach Gia startade i måndags kl.8. Med en liten minibuss begav vi oss först till kliniken och hämtade lilleman, sedan väntade en ca 6 timmar lång resa genom Mekongdeltat. Det var märkligt att se att längs hela vägen, dvs i över 20 mil, fanns bostadshus sida vid sida, av varierande standard. I ingången till flera av husen fanns små shoppar eller caféer, det verkar som alla människor är specialicerade egenföretagare. Man kunde se glasmontrar med flotta brudklänningar, mopedsadlar, och toalettstolar. Vägarna var inte mycket bredare än en vanlig byväg, och här trocklade sig chauffören emellan, bland mopeder, lastbilar och gångtrafikanter. Trafiksäkerhetstänket är inte riktigt som i Sverige, men det verkar ju funka ändå.





Det gick jättebra med resan för lillemans räkning, han var så snäll, och lite nyfiken. Han sov några omgångar, trots att chauffören satt och pratade högt och ihålligt med vår guide, som hummade vänligt tillbaka. Samtidigt spelade en pianist kärleksballader från CD-spelaren, ackompanjerad av smäktande stråkar . Tänk er "I will always love you", "Woman in love" och "How deep is yor love" i sydostasiatisk tappning...

Hotellet låg väldigt nära vattnet, det verkade vara nybyggt, för det hängde elkablar ut från väggarna lite här och där. Rakt över gatan låg en karaokebar, så vi hade underhållning (eller kanske inte...!) hela kvällen. Innan gryningen, kl.5 på morgonen väcktes vi av musik och tal som dånade ut ur högtalare längs med vägen. När man tittade ut syntes massor med folk som motionerade - gympingpass för allmänheten alltså!

Tisdag morgon kl.9 var det dags för ceremonin. Den hölls i kommunhuset i ett rum särskilt avsett för detta ändamål, eller kanske mer troligt hade de hängt upp den speciella skylten för detta. På ena sidan av bordet satt jag och Katarina, och på andra sidan tog fem vietnamesiska män plats. I början kändes det väldigt konstigt, och vi förstod nog inte riktigt syftet med det hela och var lite rädda för att göra något som var fel. Presenter skulle överlämnas och tal skulle hållas. Katarina satt med en kamera i var hand och filmade respektive tog kort. Jag koncentrerade mig på att försöka förstå vad tolken sa och att hålla tårarna borta (lyckades mindre bra med det senare...) Kommunchefen och barnhemsföreståndaren höll tal, och till slut blev det min tur. Jag hade bitit ihop så långt, men de sa så fina saker och det blev så högtidligt, så jag blev lite rörd när jag skulle tala... Nu förstår jag vitsen med hela ceremonin, även om den bitvis var obegriplig - för nu känns det verkligen som att lilleman är min, det har jag skrivit under papper på!!!

Nu väntar några dagar här i stan, tills dess att lillemans vietnamesiska pass är klart. Därefter skall detta lämnas till svenska konsulatet, så att han kan få inresetillstånd till Sverige. Uppehållstillstånd har han redan, det fixade jag innan jag reste. 

I morgon skall vi undersöka möjligheterna att resa ut till kusten nästa vecka, i väntan på att alla papper blir klara. Det vore skönt att slippa storstaden, för här är vi ganska begränsade med vad vi kan göra med lilleman, det blir mest hotellrummet.

Moderskänslorna växer för varje dag, och det känns verkligen som att vi hör ihop, jag och lilleman!!

Nu är det alldeles strax läggdags här i Ho Chi Minh City. Imorgon kl.8 blir vi hämtade utanför hotellet, för att åka till Kien Giang-provinsen där ceremonin ska hållas på tisdag. Det ska bli spännande att resa genom Mekong-deltat, och få se det Vietnamesiska landskapet.
Vi vet inte hur möjligheterna är att koppla upp oss mot nätet där, så det kanske blir tyst ett par dagar här på bloggen.
Idag har vi varit i City, en mycket speciell upplevelse. Vi har bland annat besökt Ben Thanh Market som består av otroligt många små och trånga marknadsstånd, fullproppade med alla de möjliga varor. Vi har köpt Converse-kängor för 100 kr paret!

Äntligen framme, installerade på hotellrummet, och datorn uppkopplad som synes... 
Utanför flygplatsen möttes vi av ett myller av människor, som satt och stod omvartannat, troligtvis väntandes på anhöriga. Kändes nästan som man var en rockstjärna som klev ut på scenen, dock utan jubel och applåder...
Personal från hotellet stod med en stor skylt och väntade på oss. Färden gick sedan med hotellets egen buss genom ett myller av mopeder och motorcyklar, längs gator kantade av trottoarcaféer. Luften är fuktig, och temperaturen ca 25 grader, trots att det snart är midnatt. Enligt väderprognosen kan vi se fram emot en söndag med delvis sol och ca 33 grader varmt.
Fick just ett samtal från adoptionsbyråns representant på plats, som kommer och möter oss kl.9 imorgon. Då ska vi åka till "kliniken för undernärda barn" här i Ho Chi Minh City, där den lille befinner sig just nu. WOW! Ett första möte imorgon alltså, ska nog försöka få lite sömn nu...

Nu har vi kommit till Hongkong. En marklig kansla att stiga av planet i skymningen, nar klockan for var del bara ar 11 pa formiddagen.  Jag hittar inga prickar att satta over vara svenska vokaler, hoppas det gar att lasa anda... hihi!
Har far vi vanta ytterligare tre timmar, innan nasta plan lyfter mot Ho Chi Minh City.
En dusch och en go sang hagrar pa hotellet nar vi kommer fram - vad skont det ska bli!!!

Äventyret har börjat!! Nu sitter jag och Katarina på Landvetter och väntar på att få gå ombord på planet. När vi skulle checka in fick vi besked om att flighten till Paris var inställd. Nu går färden istället  via London och Hongkong, och förlängs därmed med ytterligare 6 timmar. Vi kommer att vara framme i Ho Chi Minh City (Saigon) kl.22.20 lördag kväll,  lokal tid (+ 6 timmar från svensk tid). Huvudsaken är att vi hinner i tid till ceremonin, och det ska vi väl göra...

Idag har jag fått tillbaka passet från Vietnamesiska ambassaden, så visum är klart. Samtidigt fick jag också besked från adoptionsorganisationen att själva överlämningsceremonin kommer att hållas på tisdag den 19 februari. Ceremonin hålls i Rach Gia, som ligger vid kusten i provinsen Kien Giang. Resan går i sydvästlig riktning från Ho Chi Minh City, drygt 20 mil genom hela Mekongdeltat. Det lär ta nästan hela dagen, så vi får resa på måndagen och sedan övernatta i Rach Gia.

Jaha, om en vecka vid den här tiden är vi, jag och min svägerska Katarina, framme i Ho Chi Minh City.
Här är hotellet som vi ska bo på.


AccuWeather.com är en av mina favorit-siter på webben. Här kan man knappa in vilken ort som helst i hela världen och få en ganska tillförlitlig 15-dygnsprognos. Enligt prognosen för Ho Chi Minh City kommer det att regna de första dagarna vi är där, men sedan ska det vara sol. Ca 30 grader dagtid och 20 grader nattetid kan man ju stå ut med...

Vi får väl hänga på taket till hotellet, i väntan på lilleman.