Vår, vår, vår...
Oj, oj, oj vad veckorna springer iväg. Det har hunnit gå fyra veckor sedan jag sist skrev här på bloggen. Dagarna rullar på och det händer naturligtvis saker hela tiden. Vädret har ju varit helt fantastiskt, och vi är ute varenda dag. Jag tror aldrig att jag har upplevt så mycket vår någon gång, naturen i omgivningarna häromkring förändras lite varje dag - det är vackert!
Naturligtvis har det hänt en del med Elis också, sedan jag skrev sist. Han har fått sin första spruta sedan vi kom hem. Han fick en extra spruta Pentavac, eftersom han inte var vaccinerad för Haemofilus Influenzae i Vietnam, men i övrigt är han fullt vaccinerad. Han tog det som en man, inte ett knyst!!! Sedan förväntade jag mig en kväll och natt med feber och gnäll, men inte heller det inträffade. Det blev istället så att natten som följde var den första som Elis sov utan att vakna en enda gång under natten - härligt för mamma!
För några veckor sedan var jag och klippte mig, det var första gången som Elis och jag var ifrån varandra... När jag kommer hem två och en halv timma senare möts jag av att Elis kommer krypande tjutande av glädje. Gissa om det tog tag i modershjärtat!!!
Här är Elis när han gungar, en ny favoritsysselsättning. Här kan man nog nästan se att alla fyra framtänderna i överkäken är på plats - vilket leende!!!
Annars är vi som sagt ute mycket, både på vår härliga uteplats, och på våra dagliga promenader. Elis tränar på att gå själv med sin lära-gå-vagn:
Vi har haft en del besök här, bland annat har de andra vietnam-barnen med sina mammor hälsat på. Då satt vi och fikade i solen, och barnen lekte på lekplatsen precis utanför vår grind.
Kusin Pelle har också hälsat på, men det är svårt att få en bild där båda sitter still...
Elis gillar trädgårdsskötsel som sin mor, eller är det kanske jord och sten som är intressant...?
Den sista bilden där är ju inte så bra på Elis, men jag är ju tvungen att skryta lite med mitt egenhändligt byggda planteringsbord - snyggt va?
Som sagt, Elis har börjat sova hela nätter (ja inte alla nätter då, men oftast) och det är ju skönt. Vi har däremot haft en period när han inte har velat ha någon välling på kvällen när han ska somna. Det är ju inte någon katastrof, han somnar ju ändå, men jag hade precis köpt ett storpack med vällingpulver till 30 liter välling, så det kändes ju lite snopet.... Som tur var, var det bara en liten period, nu går vällingen åt igen!
Jaha, och så har jag äntligen fått föräldrapenning. det har strulat lite med papper och så, men nu är det mesta klart. Jag har dock inte fått besked från tingsrätten än om att adoptionen är slutgiltigt godkänd - tänk om den nte blir det....?! Då får vi åka tillbaka till Vietnam med lille Elis - hemska tanke!!! Näe......
Ah, nu får det väl ändå räcka. Ska försöka blogga lite oftare (och kortare...) framöver! Hej så länge!
P.S. Förresten - imorgon är Elis 10 månader! Det ska firas...
Naturligtvis har det hänt en del med Elis också, sedan jag skrev sist. Han har fått sin första spruta sedan vi kom hem. Han fick en extra spruta Pentavac, eftersom han inte var vaccinerad för Haemofilus Influenzae i Vietnam, men i övrigt är han fullt vaccinerad. Han tog det som en man, inte ett knyst!!! Sedan förväntade jag mig en kväll och natt med feber och gnäll, men inte heller det inträffade. Det blev istället så att natten som följde var den första som Elis sov utan att vakna en enda gång under natten - härligt för mamma!
För några veckor sedan var jag och klippte mig, det var första gången som Elis och jag var ifrån varandra... När jag kommer hem två och en halv timma senare möts jag av att Elis kommer krypande tjutande av glädje. Gissa om det tog tag i modershjärtat!!!
Här är Elis när han gungar, en ny favoritsysselsättning. Här kan man nog nästan se att alla fyra framtänderna i överkäken är på plats - vilket leende!!!
Annars är vi som sagt ute mycket, både på vår härliga uteplats, och på våra dagliga promenader. Elis tränar på att gå själv med sin lära-gå-vagn:
Vi har haft en del besök här, bland annat har de andra vietnam-barnen med sina mammor hälsat på. Då satt vi och fikade i solen, och barnen lekte på lekplatsen precis utanför vår grind.
Kusin Pelle har också hälsat på, men det är svårt att få en bild där båda sitter still...
Elis gillar trädgårdsskötsel som sin mor, eller är det kanske jord och sten som är intressant...?
Den sista bilden där är ju inte så bra på Elis, men jag är ju tvungen att skryta lite med mitt egenhändligt byggda planteringsbord - snyggt va?
Som sagt, Elis har börjat sova hela nätter (ja inte alla nätter då, men oftast) och det är ju skönt. Vi har däremot haft en period när han inte har velat ha någon välling på kvällen när han ska somna. Det är ju inte någon katastrof, han somnar ju ändå, men jag hade precis köpt ett storpack med vällingpulver till 30 liter välling, så det kändes ju lite snopet.... Som tur var, var det bara en liten period, nu går vällingen åt igen!
Jaha, och så har jag äntligen fått föräldrapenning. det har strulat lite med papper och så, men nu är det mesta klart. Jag har dock inte fått besked från tingsrätten än om att adoptionen är slutgiltigt godkänd - tänk om den nte blir det....?! Då får vi åka tillbaka till Vietnam med lille Elis - hemska tanke!!! Näe......
Ah, nu får det väl ändå räcka. Ska försöka blogga lite oftare (och kortare...) framöver! Hej så länge!
P.S. Förresten - imorgon är Elis 10 månader! Det ska firas...
Namnsdag
Idag, 17 april, på mormors födelsedag, är det Elis namnsdag!! Vi har firat tillsammans med mormor och morfar, med en bit tårta hemma hos dem (fast det var ju egentligen mormors tårta...)
De två framtänderna till vänster i överkäken har äntligen trängt fram genom tandköttet - de har legat på lur ett bra tag. Jag försökte få en bild av dem, men Elis ville hela tiden krypa fram och ta kameran, så resultatet blev inte så bra:
Imorgon ska vi åka och köpa en vaxduk till köksbordet. Elis tror nämligen att han kan äta hemlagad fiskgryta med händerna, och genom att stryka ut tallrikens innehåll så långt han når på bordet. En svår prövning för mamma, men det är visst en viktig del i lärandet, så det är väl bara att bita ihop...
De två framtänderna till vänster i överkäken har äntligen trängt fram genom tandköttet - de har legat på lur ett bra tag. Jag försökte få en bild av dem, men Elis ville hela tiden krypa fram och ta kameran, så resultatet blev inte så bra:
Imorgon ska vi åka och köpa en vaxduk till köksbordet. Elis tror nämligen att han kan äta hemlagad fiskgryta med händerna, och genom att stryka ut tallrikens innehåll så långt han når på bordet. En svår prövning för mamma, men det är visst en viktig del i lärandet, så det är väl bara att bita ihop...
Lite musikalisk fostran... och hemlagat!
Helst skulle man ju vilja skriva lite varje dag här på bloggen, men det är svårt att hinna med.
Så vad har hänt den senaste veckan...?
I torsdags var jag och Elis på konsert här ute på Nygårdsskolan i Skintebo. Det var ett tiotal sångare från Operan som var här med en blandad repertoar av musikal och opera. Jag kan som mor stolt konstatera att Elis höll sig lugn och tyst, ...eller i alla fall tyst, under hela konserten.
Jag måste bara visa en bild på en härlig leksak som Elis fick av min vän Maria som var här och hälsade på:
En jättefin bil av flossad gummi, väldigt uppskattad av Elis, men även av mig, eftersom den är mjuk och det inte gör ont när men trampar på den! Märket Rubbabu marknadsförs i Sverige av Leklyckan i Halmstad. Fler helt underbara modeller finns att se på www.rubbabu.com
Och så har vi idag testat hemlagad barnmat. Jag har köpt Johanna Westmans härliga böcker Första och Andra Mosboken, där den första boken är en pekbok för hungriga bebisar, och den andra innehåller en mängd spännande recept, något mer fantasifulla än den barnmat som finns att köpa på burk. Idag testade vi Marockansk Minipippi, med kyckling, kikärter, paprika och couscous. Elis åt med god aptit!!!
Så vad har hänt den senaste veckan...?
I torsdags var jag och Elis på konsert här ute på Nygårdsskolan i Skintebo. Det var ett tiotal sångare från Operan som var här med en blandad repertoar av musikal och opera. Jag kan som mor stolt konstatera att Elis höll sig lugn och tyst, ...eller i alla fall tyst, under hela konserten.
Jag måste bara visa en bild på en härlig leksak som Elis fick av min vän Maria som var här och hälsade på:
En jättefin bil av flossad gummi, väldigt uppskattad av Elis, men även av mig, eftersom den är mjuk och det inte gör ont när men trampar på den! Märket Rubbabu marknadsförs i Sverige av Leklyckan i Halmstad. Fler helt underbara modeller finns att se på www.rubbabu.com
Och så har vi idag testat hemlagad barnmat. Jag har köpt Johanna Westmans härliga böcker Första och Andra Mosboken, där den första boken är en pekbok för hungriga bebisar, och den andra innehåller en mängd spännande recept, något mer fantasifulla än den barnmat som finns att köpa på burk. Idag testade vi Marockansk Minipippi, med kyckling, kikärter, paprika och couscous. Elis åt med god aptit!!!
Elis Memory Box
Idag har jag gjort i ordning en låda till Elis att samla olika minnessaker i. Inte så stor, kanske, men en bra början. Hittills innehåller den lite minnen från Vietnamresan; biljetter, kartor, några vietnamesiska sedlar. Så småningom får väl Elis själv bestämma vad lådan skall innehålla.
Allt som låter...
Elis gillar allt som låter...
- Att själv gå omkring (nä, krypa menar jag) och säga "dajdajdaj..." hela dagarna
- klinka lite på pianot
- skramla med leksakerna
- trumma på tvättkorgen
Nu börjar han dessutom stå upp överallt, till och med ibland i några sekunder utan att hålla i sig.
"Duktig Elis" säger mamma...
Man får passa på att gosa med honom när han är nyvaken, annars är det full fart!
Här kör han en snygg basgång med vänsterhanden:
Dagens outfit
Nu gör vi som kusin Emmalisa, visar dagens outfit på bloggen:
Här är Elis i body och strumpor från H&M, och tuffa brallisar från Nova Star.
Observera även matchande accessoar (=napp).
Här är Elis i body och strumpor från H&M, och tuffa brallisar från Nova Star.
Observera även matchande accessoar (=napp).
Kusiner på besök
I veckan var kusinerna från Kristianstad på besök ett par dagar. Elis är väldigt social, han gillar verkligen att ha folk omkring sig. Här är han med alla sina kusiner, både från Skåne och Götet, hemma i vår soffa:
Tilda, Alma, Pelle, Nils, Elis, Emmalisa och Maja.
Det har blivit många härliga promenader sedan vi kom hem från Vietnam. Solen har visat sig ofta, nu väntar vi bara på vårvärmen... Snön var en ny upplevelse för Elis. Han såg väldigt frågande ut när vi tittade ut genom fönstret på morgonen och allt var vitt. Att det där vita dessutom var jättekallt gjorde tveksamheten ännu större. Pulkåkning och snögubbar får vänta till nästa år. 
Och så lite fler bilder på alla härliga kusiner:
Tänder och Teletubbies
Nu rullar dagarna på här hemma i Skintebo. Elis lyckades vända rätt på dygnet ganska så snabbt, och har faktiskt sovit nästan 12 timmar i sträck de senaste nätterna, fast då har mamma fått passa med vällingflaskan en eller två gånger under natten.
En tand har tittat fram i överkäken och de andra är på väg. Det är inte tänderna i mitten som kommer först, utan de två andra framtänderna. Vad roligt det kommer att se ut med en stor glugg mitt fram, innan mittentänderna kommer, hahaha.
Eftersom mamma är lite mer trögstartad när hon vaknar (hmmm...) så har Elis fått titta på barnprogram på morgonen. Så kul (...eller är det kanske skrämmande?!) att se honom fullständigt uppslukad och fascinerad av Teletubbies. I vilket fall så får jag några minuter på mig att vakna till liv, innan det är dags för morgongröten.
Elis fortsätter med sin goda aptit, och är snart ikapp och äter 6-månaders barnmatsburkar. I veckan var han på läkarbesök och det verkar som allt är bra. Vi får vänta några veckor på lite olika provsvar bara, men jag är inte orolig, han är ju en liten pigg gullegris!!!
Smörgåsrån är gott!!!
Här brottas Elis med sitt favoritgosedjur, en turkosfärgad giraff.
En tand har tittat fram i överkäken och de andra är på väg. Det är inte tänderna i mitten som kommer först, utan de två andra framtänderna. Vad roligt det kommer att se ut med en stor glugg mitt fram, innan mittentänderna kommer, hahaha.
Eftersom mamma är lite mer trögstartad när hon vaknar (hmmm...) så har Elis fått titta på barnprogram på morgonen. Så kul (...eller är det kanske skrämmande?!) att se honom fullständigt uppslukad och fascinerad av Teletubbies. I vilket fall så får jag några minuter på mig att vakna till liv, innan det är dags för morgongröten.
Elis fortsätter med sin goda aptit, och är snart ikapp och äter 6-månaders barnmatsburkar. I veckan var han på läkarbesök och det verkar som allt är bra. Vi får vänta några veckor på lite olika provsvar bara, men jag är inte orolig, han är ju en liten pigg gullegris!!!
Smörgåsrån är gott!!!
Här brottas Elis med sitt favoritgosedjur, en turkosfärgad giraff.
Äntligen hemma!
Då var vi äntligen hemma! Nästan hela familjen kom och mötte oss. Katarinas tvillingar Nils och Maja hade tagit tåget upp dagen innan, för att möta sin mamma och sin nya kusin. Bror Ola och deras dotter Emmalisa, liksom svåger Thomas, hade tyvärr inte möjlighet at ta ledigt från jobb och skolarbete, så de får vänta ett tag med att träffa lilleman. Där stod de alla, syster Len med sina barn Alma, Tilda och Pelle, tvillingarna Nils och Maja och naturligtvis mormor och morfar.
Dessutom hade hela "Vietnam-familjen" tagit sig ut till Landvetter för att möta sin nye familjemedlem. Tre fina svarthåriga godingar med sina mammor. Det var fantastiskt roligt för mig, och det var tydligt att känslorna från deras egna hemkomster återkom.
Nu återstår bara att försöka hitta rätt i dygnsrytm och rutiner. Jag tycker nog att det går ganska bra, såhär efter två dygn...
Så här glad är Elis när han vaknar på morgonen:
Och här badar han i sin nya balja:
Dessutom hade hela "Vietnam-familjen" tagit sig ut till Landvetter för att möta sin nye familjemedlem. Tre fina svarthåriga godingar med sina mammor. Det var fantastiskt roligt för mig, och det var tydligt att känslorna från deras egna hemkomster återkom.
Nu återstår bara att försöka hitta rätt i dygnsrytm och rutiner. Jag tycker nog att det går ganska bra, såhär efter två dygn...
Så här glad är Elis när han vaknar på morgonen:
Och här badar han i sin nya balja:
Packad och klar
Så där ja, nu är väskorna packade. Om några timmar måste vi lämna rummet, jag sitter bara och väntar på att lilleman ska vakna från sin förmiddagsslummer. Han har varit lite kinkig de senaste nätterna, gnytt rätt mycket och hållit sin mamma vaken, tills jag kom på att det antagligen berodde på att han är lite täppt i näsan. Några duschar med Nezeril och sedan sov han gott resten av natten, härligt!
Igår kväll tog vi en promenad i kvarteren runt hotellet. Det blev en upplevelse av kontraster. Det verkar som systemet här är att man säljer samma saker på samma gata, så här omkring fanns det nästan bara guldsmedsaffärer och juvelerare. Det märkliga var att när vi sedan gick runt hörnet av kvarteret möttes vi av plåtskjul och smuts och en massa fattiga människor. Vi blev förföljda av tiggare och uttittade av människor som satt i sina dörröppningar. De undrade säkert vad vi gjorde där. Och sedan återigen denna kaotiska trafik! Man korsar gatan med risk för livet, verkligen - ändå verkar det sällan hända några olyckor.
När lilleman har vaknat blir det att invänta avfärd till flygplatsen - givetvis på taket vid poolen...
Igår kväll tog vi en promenad i kvarteren runt hotellet. Det blev en upplevelse av kontraster. Det verkar som systemet här är att man säljer samma saker på samma gata, så här omkring fanns det nästan bara guldsmedsaffärer och juvelerare. Det märkliga var att när vi sedan gick runt hörnet av kvarteret möttes vi av plåtskjul och smuts och en massa fattiga människor. Vi blev förföljda av tiggare och uttittade av människor som satt i sina dörröppningar. De undrade säkert vad vi gjorde där. Och sedan återigen denna kaotiska trafik! Man korsar gatan med risk för livet, verkligen - ändå verkar det sällan hända några olyckor.
När lilleman har vaknat blir det att invänta avfärd till flygplatsen - givetvis på taket vid poolen...
Sista kvällen i Saigon
Då var vi framme vid sista kvällen i Saigon (för den här gången!?). Idag har det varit riktigt varmt. Lilleman och jag har varit vid poolen korta stunder, men gått ner till rummet för att han skulle få sina små tupplurar.
Det syns tre små utbuktningar i fronten av överkäken på honom, så snart dyker det upp tänder även upptill! Hans smile är redan bedårande, men med några risgryn till blir det ju ännu mer charmerande. Och ler gör han ofta!
Så imorgon kl.20.20 lokal tid sätter vi oss på planet, mellanlandar i Bangkok för vidare färd till Paris. Där byter vi och får vänta ca 2 ½ timme innan vi slutligen flyger till Landvetter. Vad skönt det ska bli att komma hem, men jag bävar lite för den långa flygturen med lilleman, hoppas att han håller sig lugn.
Det syns tre små utbuktningar i fronten av överkäken på honom, så snart dyker det upp tänder även upptill! Hans smile är redan bedårande, men med några risgryn till blir det ju ännu mer charmerande. Och ler gör han ofta!
Så imorgon kl.20.20 lokal tid sätter vi oss på planet, mellanlandar i Bangkok för vidare färd till Paris. Där byter vi och får vänta ca 2 ½ timme innan vi slutligen flyger till Landvetter. Vad skönt det ska bli att komma hem, men jag bävar lite för den långa flygturen med lilleman, hoppas att han håller sig lugn.
Några dagar kvar
Ja, då är det bara några dagar kvar, innan vi får åka hem. Vi tar det lugnt och njuter de här sista dagarna. Igår lämnade vi inte hotellbyggnaden en enda gång...
Vi spenderade större delen av dagen uppe på taket, vid poolen. Solen gömde sig emellanåt bakom molnen, men det var bara skönt. Elis fick ta sin förmiddagssömn i en solstol i skuggan, och verkade trivas med det. (jo, det är han på bilden, men han syns knappt...) Att doppa fötterna i poolen blev en ny favoritsysselsättning, så mamma fick hänga ut över poolkanten med lilleman om och om igen...
De fyra nedersta planen i hotellet är ett shoppingcenter, så det blev en liten rundtur där framåt eftermiddagen.
Söndagen har börjat på samma sätt, men framåt eftermiddagen tänkte vi ta oss in till city igen för en sista shoppingrunda. Vi har nog några kilo kvar till "luggage overload", så varför inte...
Vi är några vietnam-mammor som tänker göra tradition av att fira det vietnamesiska nyåret. Vi firade det veckan innan jag gav mig av till Vietnam, och de andra hade så fina vietnamesiska Ao Dai-dräkter på sig. Nu har även jag införskaffat två sådana, äkta siden för en obetydlig peng, helt otroligt! Även lilleman har fått sig en liten dräkt som han kan ha åtminstone de närmaste åren. Här provar han den tillhörande mössan:
Jag börjar så smått att sortera alla intryck från vistelsen här i Vietnam. Trafiken är ju något helt sanslöst.
"There are nine million bicycles in Beijing" sjunger Katie Melua, men här i Ho Chi Minh City lär det finnas över 4 miljoner mopeder och scootrar och det märks! Vid halvfemtiden på morgonen börjar trafiken dra igång och det tutas hela tiden. Tydligen ett sätt att tala om att man vill bli uppmärksammad och undvika kollision i trafiken, men det märkliga är att alla tutar hela tiden.
Och sedan rondellerna; där verkar systemet vara att lämna företräde för de fordon som skall in i rondellen, med påföljden att biltrafiken ibland stannar upp alldeles, och så slinker de små mopederna emellan, tut tut!!!
Ändrat hemresedatum
Vi kommer inte att resa hem imorgon, som jag tidigare skrivit. Det blev lite fel med ombokningarna tydligen, och detta har vi vetat om sedan i tisdags, men eftersom vi har stått på väntelista för hemresa både 1/3 och 2/3 hela tiden, har vi inte skrivit något här på bloggen. Förhoppningen har hela tiden varit att vi skulle få plats på nästa flyg... Vi har emellertid haft en säker bokning på tisdag 4/3 hela tiden, och det är då som resan blir av. Ankomst på Landvetter blir nu istället onsdag 5/3 kl.11.45.
Hoppas att de sista dagarna går fort!!
Back in the HCMC
Nu är vi tillbaka i Ho Chi Minh City, efter några härliga dagar i Vung Tau. Solen har skinit, vindarna har varit härligt ljumma, och vi har brännt oss...
Lite röda i skinnet återvände vi med båten idag, en dag tidigare än vi tänkt oss, för det var molnigt och skulle så förbli under både torsdag och fredag.
Vi märker att vi varit otroligt bortskämda med bra hotell här i Ho Chi Minh City, med fantastisk frukostbuffé och stort urval. I Vung Tau fick vi nöja oss med en omelett och några skivor rostat bröd med smör på. Kaffet var omöjligt att dricka, sött och konstigt parfymerat, så det fick bli nescafe på rummet efter frukost. Personalen ville hela tiden gulla med lilleman och stod och hängde runt vårt bord. Vi försökte till en början att vänligt ignorera dem, men de uppfattade inte vårt ointresse, utan vi fick övergå till diskreta avvisningar.
Lilleman gör framsteg varje dag, tycker jag. Han har en väldig aptit och äter flera portioner gröt varje dag. Däremellan blir det modersmjölksersättning som lätt slinker ner det med!
Han är oftast go och glad, utom när han inte får gå och lägga sig i tid och blir övertrött, men då får jag ju skylla mig själv... Jag har väl snart lärt mig att följa hans rytm, det lär ju få vara det som styr ett tag framöver!
Vi kommer hem!!
Vi är så glada för vi har fått klartecken att det finns plats för oss på flyget hem på lördag!!
Jag ringde till Air France kontoret i Ho Chi Minh City på förmiddagen, men de meddelade bara att de kan ge besked tidigast två dagar före flight. Samtidigt har det fantastiska Resebolaget i Halmstad, som fixade biljetterna från början, bevakat flighterna åt oss, och alldeles nu läste jag mailet där de skrev att vi är preliminärbokade på flighten på lördag, jag behöver bara bekräfta. Och visst - bekräfta gjorde jag med en gång!!!
Så om allt går som det ska, och vi inte blir ombokade som vi blev på vägen hit, kommer vi att vara på Landvetter på söndag 2 mars kl.11.45. Vi förväntar oss Stora välkomstkommitten!!!
Igår kväll när vi skulle gå och lägga oss, fick vi syn på en barnsäng som stod runt hörnet från vårt hotellrum. Den var lite bred, så troligtvis har hotellpersonalen försökt få in den i vårt rum, men inte lyckats. Efter lite trixande och fixande, fick vi i alla fall in sängen på högkant. Sedan fick personalen springa och hämta en madrass, filtar och lakan. Så hjälpsamma! Madrassen fick vi vika på tre om den skulle få plats, det blev så mjukt så att lilleman knappt kunde röra sig i sängen. Han sov sådär inatt, men var ändå pigg och glad kl.5.30!
Idag har vi njutit av sol och bad. Till och med Lilleman har legat vid poolen, fast i skuggan forståss!! Han sov en stund under soltaket, men tjongade i näsan i solstolen av trä, så han blev ledsen och vaknade.
Jag ringde till Air France kontoret i Ho Chi Minh City på förmiddagen, men de meddelade bara att de kan ge besked tidigast två dagar före flight. Samtidigt har det fantastiska Resebolaget i Halmstad, som fixade biljetterna från början, bevakat flighterna åt oss, och alldeles nu läste jag mailet där de skrev att vi är preliminärbokade på flighten på lördag, jag behöver bara bekräfta. Och visst - bekräfta gjorde jag med en gång!!!
Så om allt går som det ska, och vi inte blir ombokade som vi blev på vägen hit, kommer vi att vara på Landvetter på söndag 2 mars kl.11.45. Vi förväntar oss Stora välkomstkommitten!!!
Igår kväll när vi skulle gå och lägga oss, fick vi syn på en barnsäng som stod runt hörnet från vårt hotellrum. Den var lite bred, så troligtvis har hotellpersonalen försökt få in den i vårt rum, men inte lyckats. Efter lite trixande och fixande, fick vi i alla fall in sängen på högkant. Sedan fick personalen springa och hämta en madrass, filtar och lakan. Så hjälpsamma! Madrassen fick vi vika på tre om den skulle få plats, det blev så mjukt så att lilleman knappt kunde röra sig i sängen. Han sov sådär inatt, men var ändå pigg och glad kl.5.30!
Idag har vi njutit av sol och bad. Till och med Lilleman har legat vid poolen, fast i skuggan forståss!! Han sov en stund under soltaket, men tjongade i näsan i solstolen av trä, så han blev ledsen och vaknade.
I Vung Tau
Nu är vi i Vung Tau, vid kusten. Vi trodde att det skulle finnas uppkopplingsmöjlighet på hotellrummet, men så var det tyvärr inte. Vi sitter i lobbyn till hotellet och skriver på deras high speed internet access....NOT! Det tar lite tid, och vi har dessvärre inte möjlighet att chatta med våra nära och kära via msn, som vi gjorde på hotellet i Saigon. Det betyder också att vi inte kan lägga in några bilder just nu - får se om vi hittar någon annan möjlighet på orten, annars kommer bilder om några dagar, när vi är tillbaka på Windsor Plaza Hotel.
Här blåser en del, så det känns svalare och behagligare, men det är inte mycket renare. Vi har redan sett råttor utanför hotellet ett par gånger...
Tyvärr kan vi inte få någon barnsäng till lilleman, utan vi får flytta ihop våra sängar och lägga honom mellan oss med följden att han nog inte kommer sova lika bra.
Lördag i väntan på att få lämna staden
Idag har vi haft en lugn dag på hotellet och går bara och väntar på att få åka ut till havet imorgon. Vi åkte upp en sväng till poolen på taket alla tre, trots att solen inte sken. Lilleman somnade i skuggan av parasollet, men det var nog ändå lite för varmt. Hoppas att det blir lite mer vindar och behagligare temperatur under dagarna som kommer.
Vi hörs igen när vi har kopplat upp oss på det nya stället!
Vi hörs igen när vi har kopplat upp oss på det nya stället!
Dagens händelser
Strax efter frukosten (som för övrigt smakade alldeles utmärkt - nu är vi av med magsjukan) begav vi oss till city och Air France kontoret, för att försöka boka om vår hemresa. Det visade sig inte vara alldeles enkelt. De tre alternativen som vi har att välja på (lördag, söndag eller tisdag) var dessvärre helt fullbokade. Vi blev uppsatta på väntelista, så vi måste ringa med jämna mellanrum och höra hur det går. Lite tråkigt, tycker jag, för jag börjar längta hem! De försökte dessutom ta ut en avgift på 100 euro per biljett, men jag kontaktade vår resebyrå i Sverige och de sa att så skulle det inte vara!
Vad tycker ni om deras elledningar, förresten? Såhär, och ännu värre ser det ut över allt.
På eftermiddagen följde mr H med mig till passpolisen, för att hämta ut lillemans vietnamesiska pass. Han var rund om kinderna på passfotot, säkert taget för flera månader sedan, men han ska ju snart bli svensk medborgare så passet kommer väl inte att användas fler gånger. Det är i alla fall bättre än det terroristfoto som jag har i mitt pass...
Efter passpolisen åkte vi till svenska konsulatet för att lämna in passet tillsammans med kopia på inresetillstånd. Detta skickas nu till ambassaden i Hanoi, som utfärdar visum. Detta beräknas vara tillbaka hos oss på fredag. Jag tyckte nog att mr H flörtade lite med damen på konsulatet, kanske en liten fling på gång... Han hade svårt att slita sig från kontoret, och sa något precis innan vi lämnade kontoret, kanske en hemlig rendezvous... haha, man kan fantisera ihop vad som helst när man inte förstår vietnamesiska!
Idag har vi också fått hjälp med att boka hotell vid kusten. Vi åker med båt längs floden ut till Vung Tau på söndag, ett populärt ställe även för de lokala stadsborna, så det var fullbokat över helgen. Vårt hotell heter Cap St Jaques och verkar väldigt bra. Skulle man inte nöja sig med havet, finns även pool. Här stannar vi åtminstone till fredag, men lyckas vi inte boka om hemresan kan vi stanna längre.
Jag tror att det kan bli skönt att lämna den hektiska staden, här blir vi nästan isolerade på hotellet pga lilleman, även om han är helt otroligt snäll och go, han till och med äter i sömnen:
Sjukt
Ja, då var torsdagen till ända, en dag som jag spenderat i sängen... Jag har varit ordentligt förkyld några dagar, men igår kväll fick både jag och Katarina magsjuka dessutom, troligtvis något vi ätit. Vi spelade rundpingis mellan sängen, toan och lillemans nappflaska hela natten - tur att vi har Alcogel att descinficera med!
Lyckligtvis är lilleman fantastiskt snäll, han sov i princip hela natten, men gnydde lite när han ville ha välling, och åt sedan sovandes.
Katarina piggnade till lite snabbare än jag, så hon har fått sköta det mesta idag, själv har jag snörvlat och sovit.
Nu har vi beställt upp kvällsmat via roomservice, får väl se om vi kan få i oss något...
Imorgon ska vi försöka boka om våra biljetter. Alla papper ska var klara senast fredag om en vecka, så om det finns plats på planet kommer vi att vara hemma på Landvetter nästa söndag kl.11.45. Hoppas, hoppas!!
Lyckligtvis är lilleman fantastiskt snäll, han sov i princip hela natten, men gnydde lite när han ville ha välling, och åt sedan sovandes.
Katarina piggnade till lite snabbare än jag, så hon har fått sköta det mesta idag, själv har jag snörvlat och sovit.
Nu har vi beställt upp kvällsmat via roomservice, får väl se om vi kan få i oss något...
Imorgon ska vi försöka boka om våra biljetter. Alla papper ska var klara senast fredag om en vecka, så om det finns plats på planet kommer vi att vara hemma på Landvetter nästa söndag kl.11.45. Hoppas, hoppas!!
Tillbaka i Ho Chi Minh City
Då är vi tillbaka på hotellet i storstan igen. Jag sitter med en mycket livfull son(!) i famnen, och Katarina är ute och handlar diverse förnödenheter. Det är så otroligt många intryck som mött oss de senaste dagarna.
Resan till Rach Gia startade i måndags kl.8. Med en liten minibuss begav vi oss först till kliniken och hämtade lilleman, sedan väntade en ca 6 timmar lång resa genom Mekongdeltat. Det var märkligt att se att längs hela vägen, dvs i över 20 mil, fanns bostadshus sida vid sida, av varierande standard. I ingången till flera av husen fanns små shoppar eller caféer, det verkar som alla människor är specialicerade egenföretagare. Man kunde se glasmontrar med flotta brudklänningar, mopedsadlar, och toalettstolar. Vägarna var inte mycket bredare än en vanlig byväg, och här trocklade sig chauffören emellan, bland mopeder, lastbilar och gångtrafikanter. Trafiksäkerhetstänket är inte riktigt som i Sverige, men det verkar ju funka ändå.
Det gick jättebra med resan för lillemans räkning, han var så snäll, och lite nyfiken. Han sov några omgångar, trots att chauffören satt och pratade högt och ihålligt med vår guide, som hummade vänligt tillbaka. Samtidigt spelade en pianist kärleksballader från CD-spelaren, ackompanjerad av smäktande stråkar . Tänk er "I will always love you", "Woman in love" och "How deep is yor love" i sydostasiatisk tappning...
Hotellet låg väldigt nära vattnet, det verkade vara nybyggt, för det hängde elkablar ut från väggarna lite här och där. Rakt över gatan låg en karaokebar, så vi hade underhållning (eller kanske inte...!) hela kvällen. Innan gryningen, kl.5 på morgonen väcktes vi av musik och tal som dånade ut ur högtalare längs med vägen. När man tittade ut syntes massor med folk som motionerade - gympingpass för allmänheten alltså!
Tisdag morgon kl.9 var det dags för ceremonin. Den hölls i kommunhuset i ett rum särskilt avsett för detta ändamål, eller kanske mer troligt hade de hängt upp den speciella skylten för detta. På ena sidan av bordet satt jag och Katarina, och på andra sidan tog fem vietnamesiska män plats. I början kändes det väldigt konstigt, och vi förstod nog inte riktigt syftet med det hela och var lite rädda för att göra något som var fel. Presenter skulle överlämnas och tal skulle hållas. Katarina satt med en kamera i var hand och filmade respektive tog kort. Jag koncentrerade mig på att försöka förstå vad tolken sa och att hålla tårarna borta (lyckades mindre bra med det senare...) Kommunchefen och barnhemsföreståndaren höll tal, och till slut blev det min tur. Jag hade bitit ihop så långt, men de sa så fina saker och det blev så högtidligt, så jag blev lite rörd när jag skulle tala... Nu förstår jag vitsen med hela ceremonin, även om den bitvis var obegriplig - för nu känns det verkligen som att lilleman är min, det har jag skrivit under papper på!!!
Nu väntar några dagar här i stan, tills dess att lillemans vietnamesiska pass är klart. Därefter skall detta lämnas till svenska konsulatet, så att han kan få inresetillstånd till Sverige. Uppehållstillstånd har han redan, det fixade jag innan jag reste.
I morgon skall vi undersöka möjligheterna att resa ut till kusten nästa vecka, i väntan på att alla papper blir klara. Det vore skönt att slippa storstaden, för här är vi ganska begränsade med vad vi kan göra med lilleman, det blir mest hotellrummet.
Moderskänslorna växer för varje dag, och det känns verkligen som att vi hör ihop, jag och lilleman!!
Resan till Rach Gia startade i måndags kl.8. Med en liten minibuss begav vi oss först till kliniken och hämtade lilleman, sedan väntade en ca 6 timmar lång resa genom Mekongdeltat. Det var märkligt att se att längs hela vägen, dvs i över 20 mil, fanns bostadshus sida vid sida, av varierande standard. I ingången till flera av husen fanns små shoppar eller caféer, det verkar som alla människor är specialicerade egenföretagare. Man kunde se glasmontrar med flotta brudklänningar, mopedsadlar, och toalettstolar. Vägarna var inte mycket bredare än en vanlig byväg, och här trocklade sig chauffören emellan, bland mopeder, lastbilar och gångtrafikanter. Trafiksäkerhetstänket är inte riktigt som i Sverige, men det verkar ju funka ändå.
Det gick jättebra med resan för lillemans räkning, han var så snäll, och lite nyfiken. Han sov några omgångar, trots att chauffören satt och pratade högt och ihålligt med vår guide, som hummade vänligt tillbaka. Samtidigt spelade en pianist kärleksballader från CD-spelaren, ackompanjerad av smäktande stråkar . Tänk er "I will always love you", "Woman in love" och "How deep is yor love" i sydostasiatisk tappning...
Hotellet låg väldigt nära vattnet, det verkade vara nybyggt, för det hängde elkablar ut från väggarna lite här och där. Rakt över gatan låg en karaokebar, så vi hade underhållning (eller kanske inte...!) hela kvällen. Innan gryningen, kl.5 på morgonen väcktes vi av musik och tal som dånade ut ur högtalare längs med vägen. När man tittade ut syntes massor med folk som motionerade - gympingpass för allmänheten alltså!
Tisdag morgon kl.9 var det dags för ceremonin. Den hölls i kommunhuset i ett rum särskilt avsett för detta ändamål, eller kanske mer troligt hade de hängt upp den speciella skylten för detta. På ena sidan av bordet satt jag och Katarina, och på andra sidan tog fem vietnamesiska män plats. I början kändes det väldigt konstigt, och vi förstod nog inte riktigt syftet med det hela och var lite rädda för att göra något som var fel. Presenter skulle överlämnas och tal skulle hållas. Katarina satt med en kamera i var hand och filmade respektive tog kort. Jag koncentrerade mig på att försöka förstå vad tolken sa och att hålla tårarna borta (lyckades mindre bra med det senare...) Kommunchefen och barnhemsföreståndaren höll tal, och till slut blev det min tur. Jag hade bitit ihop så långt, men de sa så fina saker och det blev så högtidligt, så jag blev lite rörd när jag skulle tala... Nu förstår jag vitsen med hela ceremonin, även om den bitvis var obegriplig - för nu känns det verkligen som att lilleman är min, det har jag skrivit under papper på!!!
Nu väntar några dagar här i stan, tills dess att lillemans vietnamesiska pass är klart. Därefter skall detta lämnas till svenska konsulatet, så att han kan få inresetillstånd till Sverige. Uppehållstillstånd har han redan, det fixade jag innan jag reste.
I morgon skall vi undersöka möjligheterna att resa ut till kusten nästa vecka, i väntan på att alla papper blir klara. Det vore skönt att slippa storstaden, för här är vi ganska begränsade med vad vi kan göra med lilleman, det blir mest hotellrummet.
Moderskänslorna växer för varje dag, och det känns verkligen som att vi hör ihop, jag och lilleman!!
