Hämta lilleman

Här är några nya bilder på Elis.

Vi är ute nästan hela dagarna, förutom nu i helgen då Elis har varit riktigt förkyld med hög feber, snuva och hosta. Jag brukar skryta med att Elis alltid är en riktig solstråle som alltid är glad, men nu har han faktiskt varit lite gnällig - inte undra på - men en solstråle ändå emellanåt. 

Kolla in coolingen i mormors solglasögon (mamma o mormor syns i spegelbilden ser jag nu...)


Och så utan solglasögon:
Undrar just vad du tänker på, du lilla knyte...



Nu kan Elis hålla sin nappflaska själv, här dricker han vatten. Gulligt, tycker i alla fall jag...

Idag är det den 19 maj vilket innebär att det är exakt tre månader sedan vi var med om adoptionsceremonin i Rach Gia, Vietnam. Tre månader... Det känns både nyss och längesen. Samtidigt som jag upplever att det alltid har varit vi, Elis och jag, känns det som att de här tre månaderna har gått väldigt, väldigt fort.



Sicka smala ben Elis har på denna bilden!! Nu har han riktigt goa greppvänliga lår, minsann!

Oj, oj, oj vad veckorna springer iväg. Det har hunnit gå fyra veckor sedan jag sist skrev här på bloggen. Dagarna rullar på och det händer naturligtvis saker hela tiden. Vädret har ju varit helt fantastiskt, och vi är ute varenda dag. Jag tror aldrig att jag har upplevt så mycket vår någon gång, naturen i omgivningarna häromkring förändras lite varje dag - det är vackert!

Naturligtvis har det hänt en del med Elis också, sedan jag skrev sist. Han har fått sin första spruta sedan vi kom hem. Han fick en extra spruta Pentavac, eftersom han inte var vaccinerad för Haemofilus Influenzae i Vietnam, men i övrigt är han fullt vaccinerad. Han tog det som en man, inte ett knyst!!! Sedan förväntade jag mig en kväll och natt med feber och gnäll, men inte heller det inträffade. Det blev istället så att natten som följde var den första som Elis sov utan att vakna en enda gång under natten - härligt för mamma!

För några veckor sedan var jag och klippte mig, det var första gången som Elis och jag var ifrån varandra... När jag kommer hem två och en halv timma senare möts jag av att Elis kommer krypande tjutande av glädje. Gissa om det tog tag i modershjärtat!!!

Här är Elis när han gungar, en ny favoritsysselsättning. Här kan man nog nästan se att alla fyra framtänderna i överkäken är på plats - vilket leende!!!


Annars är vi som sagt ute mycket, både på vår härliga uteplats, och på våra dagliga promenader. Elis tränar på att gå själv med sin lära-gå-vagn:


Vi har haft en del besök här, bland annat har de andra vietnam-barnen med sina mammor hälsat på. Då satt vi och fikade i solen, och barnen lekte på lekplatsen precis utanför vår grind.

Kusin Pelle har också hälsat på, men det är svårt att få en bild där båda sitter still...


 

Elis gillar trädgårdsskötsel som sin mor, eller är det kanske jord och sten som är intressant...?
  
Den sista bilden där är ju inte så bra på Elis, men jag är ju tvungen att skryta lite med mitt egenhändligt byggda planteringsbord - snyggt va?

Som sagt, Elis har börjat sova hela nätter (ja inte alla nätter då, men oftast) och det är ju skönt. Vi har däremot haft en period när han inte har velat ha någon välling på kvällen när han ska somna. Det är ju inte någon katastrof, han somnar ju ändå, men jag hade precis köpt ett storpack med vällingpulver till 30 liter välling, så det kändes ju lite snopet.... Som tur var, var det bara en liten period, nu går vällingen åt igen!

Jaha, och så har jag äntligen fått föräldrapenning. det har strulat lite med papper och så, men nu är det mesta klart. Jag har dock inte fått besked från tingsrätten än om att adoptionen är slutgiltigt godkänd - tänk om den nte blir det....?! Då får vi åka tillbaka till Vietnam med lille Elis - hemska tanke!!! Näe......

Ah, nu får det väl ändå räcka. Ska försöka blogga lite oftare (och kortare...) framöver! Hej så länge!

P.S. Förresten - imorgon är Elis 10 månader! Det ska firas...